Lätt och smidigt utan att klumpa sig

Håkan Nesser har gjort det igen — skrivit en bok som fängslar från första sidan till sista. Hans språkliga danssteg och träffande metaforer är underbara och jordnära. Och människorna är nära och verkliga.

Viktor Vinblad är ett underligt barn. Med en pappa som mördar mamman får han tidigt en stämpel på sig att vara annorlunda. När det händer obehagliga saker är det nära till hands att ge honom skulden.

Som femtonåring mister han talförmågan, men överlever mirakulöst, efter ett fall från tredje våningen i skolbyggnaden. Efter det blir han om möjligt ännu mer en enstöring och hans närmaste vän, tillika fosterbror, David Mörtberg förlorar kontakten med honom.

En kvinna mördas och Viktor försvinner när han är drygt tjugo. Många år senare går ryktet om att han setts på hemorten. Och så en natt får David ett underligt SMS: "Fågeltornet i morgon klockan två?"

Är Viktor en mördare? Var har han varit i 30 år medan alla trodde att han var död? Och hur var det med hans stumhet?

Jag köpte en penna, efter att ha provat en hel massa olika varianter och hittat en som skrev som en dröm. När jag skulle betala pennan berättade expediten att precis den modellen skriver Håkan Nesser alla sina böcker med.

Bläcket flyter lätt och smidigt och utan att klumpa sig. Om jag tar expeditens ord för en sanning, så skulle jag vilja påstå att just detta märks i den här boken.

Bokfakta:
Titel: Skuggorna och regnet
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Genre: Thriller och människoskildring