Säger du JA för att vara snäll?

Att säga nej när någon ber om en tjänst kan vara svårt. Vi vill vara snälla och ställa upp, duktiga och klara av eller delaktiga och med. Om detta har Nina Jansdotter och Fredrik Ljungberg skrivit boken "Säg nej och må bra".

Bakom en bristande förmåga att säga nej spökar ofta ett dåligt självförtroende och en vana att sätta andras behov framför sina egna.
— I den bästa av världar skulle den här boken vara onödig, men vi lever i en värld där vuxna människor behöver höra detta, därför att de inte inser sitt eget värde, säger Nina Jansdotter.
Hon anser att föräldrar har en del att lära av sina nejsägande barn.
— Barn har perioder då de upptäcker och prövar sin egen vilja. Då säger de nej till allt. Vi kanske borde vara lite i trotsåldern ibland.

Bokens grundidé är vi alla har behov av att göra saker för vår egen skull, sådant vi njuter av och tycker är roligt. Det handlar inte om att vara egoist och bara tänka på sig själv, men om vi aldrig bejakar våra egna behov och ser till att fylla dem, har vi svårare att ge av oss själva och engagera oss i våra medmänniskor.

När vi går emot vår egen önskan och vilja, kan det föda bitterhet och en känsla av att vara utnyttjad. Kroppen kan också ge oss tydliga signaler.
— Min mage reagerar blixtsnabbt och jag får magkatarr, när jag ska vara i sammanhang som känns fel för mig, berättar Nina Jansdotter.
— Börjar man lyssna på sin kropp så reagerar den snabbare. Vägrar man å andra sidan att lyssna på sig själv så avtrubbar man förmågan att känna igen varningssignalerna.

Vi känner oss gärna som svikare om vi inte ställer upp när någon förväntar sig det och detta sitter ofta så djupt att det tar lång tid att lära om. Nina menar att det är en ständig utvecklingsprocess.
— Ett konkret exempel var när jag skulle skriva färdigt "nejboken". Det var knappt med tiden och samtidigt hade jag fått besvär med ryggen. Den skrek "ajajaj, vad jag har ont" och där satt jag och skrev på kapitlet om hur man lyssnar på kroppens signaler, säger hon och skrattar.

Själv tycker Nina att hon är ganska bra på att sätta sina gränser. Hon ser det som sitt eget ansvar att ta vara på sig och fylla sina behov av träning, avkoppling och egen tid.
— Jag är väldigt mottaglig för signaler om hur människor i min omgivning mår. Men är man en person som ger ut mycket i sina relationer då måste man också ställa sig frågan "Vad behöver jag för att orka vara en bra människa och till för andra?", säger hon.
Nina är gift och har två små barn och hon berättar att just barnen är hennes svagaste punkt.
— De har behov av mig och det kan vara svårt att plötsligt bara säga att "nej, i dag har jag ingen lust att vara mamma", säger hon.

Att utvecklas till en person som ställer krav och sätter gränser kan ta många år. Och det är viktigt att ta små steg i taget. Både för sin egen och omgivningens skull.
— Samspelet med omgivningen förändras om du plötsligt beter dig annorlunda än du brukar. Jobbiga konflikter kan uppstå och för dig kan det kännas som ett misslyckande som inte är värt besväret, förklarar Nina.
Svårast kan det vara att säga nej till människor vi bryr oss om. Därför är det bra att börja med någon vi inte har en relation till i ett mindre viktigt sammanhang, till exempel en telefonförsäljare.

Visst finns det risk att någon blir arg och besviken när vi börjar bete oss annorlunda, men Nina berättar att i överraskande många fall blir reaktionen från omgivningen istället respekt.
— Själv älskar jag att vara med människor som har en rak kommunikation. Då vet man vilka spelregler som gäller och det ger också möjlighet till fördjupade relationer.

Text: Phebe Leyser, 2004

© Pley Text & Design >>

Texten har tidigare varit publicerad i Svenska Journalen, 2004.