|
Berättar
en historia
Jan-Peter Lahall
berättar om den vördnad han känner när
han står inför en gammal ek.
— Den har stått där i kanske tusen år.
Tänk alla samtal den lyssnat till och allt den bevittnat
under den tiden. Om ett träd kunde tala...
Med samma tankar
närmar han sig en skrotad bil, som står i skogen
och förfaller.
— Någon har jobbat med varje del, tillverkat och
monterat ihop dem, någon har provåkt bilen, köpt
den, vårdat och putsat på den. Tänk alla
turer den varit med om. Och nu kommer den att brytas ner fullständigt
av naturen, tills bara några rostflagor återstår.
Att det som
är gammalt kan förknippas med förgänglighet
och döende känns naturligt.
— Dessa saker har en historia och bara betraktarens egen
fantasi begränsar vad den har att berätta.
Men allt han fotograferar är inte gammalt. Isformationerna
i Svalbard, exempelvis, finns där under några korta
timmar och sedan aldrig mer. Skönheten och skirheten
i dessa naturens skapelser finns ibland till för en enda
människa, men blir oftast inte sedd alls. Om inte någon
som Jan-Peter är där och förevigar den.
Med sina bilder
förmedlar han också den skönhet som finns
i det riktigt fula eller till och med groteska. Det är
oftast i kontrasten mellan det upplyftande och det hemska
som han hittar sina motiv. Som när han var i Alaska för
några år sedan:
— Det är frapperande att man kan se skönhet
i en död fjäril på kylaren till en bil, när
man omges av ett så förunderligt vackert natursceneri,
säger han.
Brända
sopor på en fjällstation
"Jag har
sett" är Jan-Peter Lahalls fjärde bok och samtidigt
den första. Boken är utgiven på eget förlag
och kom till helt på hans initiativ. Den växte
inom honom under lång tid och var till sist tvungen
att få födas.
— Boken har egentligen inget kommersiellt värde
för mig. Det var en personlig bok och jag kände
att den måste ut, kosta vad det ville.
Till bilderna
har poeten Arne Johnsson skrivit dikter och betraktelser,
helt utifrån sig själv och sin egen tolkning.
Han har fått full frihet och jag har inte försökt
påverka honom. Min tanke kommer inte fram alls i boken.
En del bilder har jag en tanke bakom, ibland har jag bara
fotograferat det som varit bildmässigt vackert, berättar
Jan-Peter.
Ibland handlar
det om bildkomposition, färg och form. Eller att fotografera
så att det vanliga får en helt ny innebörd.
Ett exempel på det var när Jan-Peter besökte
Kebnekaise 1995. En av bilderna han tog är högen
med brända sopor vid en fjällstation.
— Det är oerhört vackert däruppe och den
bilden är inte vad folk vanligtvis ser framför sig
när de tänker på Kebnekaise, säger han
med ett skratt.
Vill få
människor att se
Jan-Peters önskan
är att väcka människors fantasi till liv. Han
vill att de som betraktar hans bilder ska tänka vidare
själva. Att de ska få med sig något som stannar
kvar.
— Vissa bilder ser man inte genast vad de föreställer.
Först kanske man undrar vad det är, man måste
stanna upp och tänka till lite extra. Sedan ser man och
det är då bilden har något att förmedla.
Det är vad bokens titel handlar om.
Text: Phebe Leyser, 2001
|
