|
Att bo i familjehem
Varje år placeras mellan
fyra och fem tusen barn i Sverige i familjehem. Ännu
fler barn skulle kunna få en tryggare familjesituation
om inte bristen på platser var så stor.
Motdrag har besökt ett familjehem för att ta reda
på vad det innebär att öppna sitt hem för
andras barn. Varför blir man familjehemsförälder?
Hur går det till? Vad kostar det i personlig investering
och vad får man tillbaka? Det är några frågor
som vi försökt ta reda på svaren till.
Familjen
Hed bor i en liten by på landet. Huset ligger en bra
bit från landsvägen, men jag kan höra mullret
när en långtradare passerar. Några fåglar
kvittrar i ett träd i närheten och på avstånd
hörs glada bräkanden. Annars är allt stilla
när jag kliver in genom deras ytterdörr klockan
halv sju en vardagsmorgon.
Mamma Britt är i köket och förbereder frukosten,
innan hon går runt till barnen i deras rum och säger
god morgon. Tereza är ur sängen med ett skutt och
Maria kommer inte långt efter. Kiri vänder sig
några extra varv under täcket, innan han trär
benen över sängkanten och hoppar ner. Sabina sover
vidare på tonåringars vis.
Strax kommer pappa Roland in genom bakdörren. Han har
varit ute och sett till fåren och gett dem mat. Kanske
gått en vända på sina ägor för
att se att allt är som det ska.
Trots att det är en stor familj som
ska samsas runt frukostbordet är stämningen fridfull
och morgonens bestyr flyter på i ett lugnt tempo. Juiceförpackningar
ska öppnas, mer bröd skäras upp och kaffe bryggas.
Länstidningen cirkulerar vid bordet och det uppstår
samtal om någon nyhet.
Efter frukosten kontrollerar Britt att skolväskorna är
i ordning medan barnen gör sin morgontoalett. Om en stund
ska Sabina, Kiri och Tereza med skolbussen in till samhället.
Tereza är lite kramig och kastar sig över Britt.
Det slutar med en busig brottningsmatch och strax blir det
bråttom till bussen. Maria är ledig i dag och sätter
sig vid datorn.
När barnen kommit iväg till skolan plockar Britt
undan i köket och ger sig i kast med tvätten. Roland
förbereder sig för att åka till jobbet.
Britt och Roland Hed har varit familjehem
i fjorton år. Sabina kom till dem först, då
hon bara var ett år gammal.
— Hon är en pigg,
glad och impulsiv tonåring som det alltid händer
mycket runt, berättar Britt.
För två och ett halvt år sedan kom syskonen
Kiri och Tereza, som nu är tio och åtta år
gamla.
Han är en mjuk, men sprallig, kille som är omtyckt
av kamraterna. Hon är en viljestark och öppen person
med en underbar sångröst.
Maria är äldst med sina 18 år och läser
på gymnasiet.
— Hon är vår
största flicka och har börjat få vingar, säger
Britt.
Roland arbetar som polisinspektör och
Britt är utbildad lärare med specialpedagogisk inriktning.
Genom sina yrken har de ofta kommit i kontakt med utsatta
familjer. Under några år var Roland övervakare.
— Ibland hade vi kontakt
med hela familjer och såg då hur familjesituationen
kunde se ut för en del barn, säger Britt.
Paret Hed såg också hur stort behovet var av trygga
familjehem.
— Vi tänkte att vi
som har det så bra, skulle inte vi kunna hjälpa
andra som har det svårt? Vi bar på samma tanke
på var sitt håll, berättar Britt.
För att ett familjehem ska fungera bra behöver,
enligt Britt och Roland, alla inblandade vara överens
och känna för uppgiften.
— Under resans gång
uppstår det situationer som annars kan få en att
vilja lägga av. Så många människor är
inblandade och ens eget familjeliv blir synat och granskat
från alla håll, förklarar Britt.
Britt och Roland har också två biologiska barn,
som är vuxna nu. Dottern Lina har delvis gått i
föräldrarnas fotspår. Även hon har öppnat
sitt hem för avlastning.
— Lukas och Lina har fått
växa upp med det här, men de har tyckt att det varit
positivt, säger Britt.
Sedan två och ett halvt år tillbaka är Britt
tjänstledig från sitt arbete.
— Att ha så här många barn kräver
mycket. På det här sättet är jag alltid
anträffbar om något händer eller om någon
behöver få tag i mig och jag hinner hålla
efter i hushållet.
Rolands arbetstider är oregelbundna, ofta med långa
arbetspass. Ändå känner Britt att det fungerar
bra.
— Han finns alltid till hands och jag kan ringa honom
om det krisar till sig. Att ha en pappa som är polis
ger också lite respekt i skolan, så att kamraterna
inte går på dem, säger hon.
Paret Hed har medvetet tagit fasta på att avsätta
tid för varandra.
— Vi har upptäckt att vi behöver prioritera
varandra mitt i allt. Då och då tar vi semester
tillsammans och åker iväg på tu man hand.
Vi har roligt ihop, pratar mycket och delar allt, säger
Britt.
— Vi åker också på utbildning en gång
per år och träffar andra familjehem och det är
en jätteviktig bit.
Att vara familjehem är att ha två
roller samtidigt, att vara yrkesmänniskan som alltid
ska arbeta för att ge barnen en bra start i livet mot
odds som kan vara ganska höga. Och att vara förälder.
Att sakligt lösa problem, hålla kontakt med myndigheter,
advokater och barnens släktingar. Och att ge kärlek
och tröst när sorg och saknad väller fram.
Britt berättar hur tufft det kan vara att få rollerna
att synka.
— Man får vara beredd
att lägga bekvämligheten åt sidan. Ibland
vore det bra att koppla in yrkesmänniskan mer, lägga
känslorna åt sidan och bara lösa saker praktiskt.
Men hon tycker att det positiva överväger —
med råge.
— Kärleken och uppskattningen
från barnen. Man kämpar för dem, det är
målet, att få dem på fötter och att
de ska hitta sig själva.
När barnen kommer hem på eftermiddagen
händer allt på en gång. Britt kollar om de
har några läxor. Tereza frågar efter pappa.
Hon är ivrig och har något mycket viktigt att prata
om, något som ingen annan kan förstå.
Kiri ger sig ut på en tur med sin flakmoppe, som han
och Roland har renoverat tillsammans. Ibland lastar han flaket
fullt med ved, som används till att värma upp huset.
I dag får Sabina och Tereza åka med.
Fåren får också besök i sin hage och
de kommer oss till mötes när vi klättrar in
till dem. Barnen äger var sin tacka med vardera två
lamm.
— Det är sant att
djur har en läkande effekt på människor. Hundarna
är också viktiga för dem. Wilma och Olga känner
på sig när man är ledsen och då kommer
de och tröstar, säger Britt.
Lite senare måste Britt köra
några turer med bilen. Kiri har åkt på bowlingträning
och behöver bli hämtad och Maria ska till sin syster.
— I och med att vi bor en bit utanför samhället
blir det mycket skjutsande, men så måste det vara
för vi tycker att det är viktigt att barnen har
sina aktiviteter.
Efter kvällsmaten stannar farten upp lite igen. Barnen
gör förberedelser inför morgondagens skola
och Britt plockar i ordning i huset.
När alla barnen kommit till ro är klockan närmare
tio. Britt och Roland slår sig ner i soffan och tittar
på sena nyheterna. Varje kväll går de ut
med hundarna tillsammans. Då har de tid att summera
dagen, prata om saker som hänt och hinna ifatt varandra.
Text & foto: Phebe Leyser, 2004
|
